Eva Bodfält Education
Eva Bodfält Education
Eva Bodfäldt och Jacken
Eva Bodfäldt och Jacken

onsdag 13 mars 2013

Crufts och den engelska näsborren

 
- Carina, vi glömde inget va? Resan mot England har startat. Vi lämnar kalla Svedala för att möta våren på vår väg mot Birmingham. Det blir inte alltid som man tänkt sig!
- Ingen fara!
I Carinas bil finns allt. Ett armband som snabbt kan förvandlas till en klätterlina. Kan vara bra att ha i bilen ifall vi skulle fastna i ett träd med fallskärmen. Det är bara att kroka fast armbandet i närmsta gren och fira sig ned till fast mark. Hur fallskärmen passar in i sammanhanget glömde jag att fråga Carina......men ifall.....
 
Alla bilar har väl en inbyggd make up väska? Toyota har i alla fall en sådan.
 
Vet inte riktigt var försäkringspappren förvaras, men jag vet precis var besticklådan finns.
 
Vattenskål till hunden placeras lämpligen på passagerarsidan. Det kan ju hända att passageraren behöver ett uppfräschande fotbad.


Frukost i Nyköping.
Under ett av våra stopp längs vägen fick jag ståpäls, tänk att köra dirigeringar över till den andra sidan. Tyvärr, var det inte lämpligt för den sortens hundträning, eftersom det var ett pågående vägbygge.
 
Mot våren och ett strålande väder.
 
Vi övernattade i Flensburg i Tyskland invid den danska gränsen. En söt liten stad som jag gärna återvänder till. 
 
Varför välja den snabbaste vägen när man istället kan åka till Hoek van Holland och ta färjan därifrån till Harwich?
- Jo, därför att Carina lider av samtliga typer av åksjuka oavsett färdmedel, möjligen hundspann undantaget. Det var helt enkelt den kortaste färjevägen. Överresan gick utmärkt med hjälp av åksjuketabletter som kunde däckat en häst. Carina var lugn och fin under hela överfarten. Stena Lines sängar höll dessutom toppkvalite och vi vaknade 06.30 pigga och utvilade. Pop fick däremot inte sova i hytten utan valet stod till att bo i kennel ombord på färjan eller stanna kvar i bilen. Valet var inte speciellt svårt och Pop sov i bilen.
 
Cambridge!
 
Våren hade gjort entré och det blommade överallt. Underbart för en frusen nordbo. Carina, jag och Pop gick omkring och njöt av vårdofterna. Jag måste dock säga att det är enklare att ta med sig hunden på restuarang i Stockholm än det var i Cambridge. Vi fick kalla handen på tre av fyra ställen.


Vi tog farväl av Cambridge och valde fortsättningsvis motorvägen till Birmingham. Då fick vi vår första chock! De erkänt artiga och belevade englesmännen lös med sin frånvaro i trafiken. Nu förstår jag vad som menas med fighting spirit! Carina och jag genomgick rena tjänstehundstestet där vårt mod, skärpa, försvarslust och dådkraft sattes på prov. I efterhand tyckte jag att vi klarade oss bra. Vi överlevde regn, dimma, mörka motorvägar och engelsmän med körstilar som hade gjort Ronnie Peterson grön av avund. Det var precis nu som Carina myntade begreppet " min engelska näsborre". Mer om den senare.



Både Carina och jag blev djupt imponerade av hur välorganiserade engelsmännen var, undantaget i trafiken. Inga köer i väntan på att komma in på Crufts och mycket hjälpsamma volontärer. Vi kunde dessutom låta Pop ligga kvar i bilen i väntan på att freestyletävlingen skulle starta. Under tiden kramades det, kindpussades och utbyttes presenter mellan deltagarna. Ovant för både Carina och mig men tydligen en viktig tradition. Presenter och lyckoönskningar delades ut mellan deltagarna som kom från såväl Europa, Sydafrika som Nya Zeeland.
 

Färgglatt från Sydafrika.
 
 
Carina gjorde en fantastiskt bra insats men med neddrag för ett par korta skall. Engelsmännen är stenhårda när det gäller ljud vilket jag tycker är glädjande. Carinas program är snyggt och hon utnyttjar musiken väldigt väl med precisa och eleganta signaler i övergångarna. Jag fick en tår i ögat där jag satt på läktaren med 10000? andra åskådare. Jag som tjatat på Carina att hon måste ut och tävla i freestyle. När hon väl gör det, så gör hon det med besked. Jag frågade Carinas efteråt om det var nervöst att kliva ut inför så många människor. - Näääääää.......det var så kul! Carina är hundvärldens Carolina Clüft!
Tävlingen vanns av den fantastiskt duktiga och trevliga belgiskan Jules O´Dwyer. Carina kom på tionde plats av femton startande. En fantastisk prestation av Carina som precis startat sitt tävlande. Nu filar Carina på ett helt nytt program med ett mer utvecklat distansarbete.  

Vi hade ingen tid över att gå runt och titta, utan kastade oss iväg så fort prisutdelningen var klar. Jag var tvungen att vara tillbaka i Sverige senast måndag kväll eftersom jag skulle ha en föreläsning för Medborgarskolan på Lidingö under tisdag kväll. Vi skyndade oss att packa bilen och körde direkt till färjan som avgick från Harwich 23.15. Den "engelska näsborren" fortsatte att vålla Carina problem, vilket förklarades med att hennes känsliga näsborre är allergisk mot trafiknätet i England, inklusive bilisterna. - Jag sätter inte min fot på vägarna i England, säger min annars mycket toleranta medarbetare med en myndig stämma. Vi anländer till Harwich när de första snöflingorna börjar falla.

Överresan gick bra men vi möttes av kraftiga vindar när vi/Carina klev ur bilen i Hoek van Holland för att rasta Pop. - Gå du, jag vaktar bilen under tiden, säger jag med en mild blick. Det dröjde inte många mil förrän vi till vår stora förvåning fick se snöbelagda träd.

Även fyrbenta gäster bjöds på lunch på den här vägkrogen söder om Hamburg. Snön ligger kvar och vi tar en promenad med Pop pulsandes i snö. Jag och Carina skrattar och kör vidare. Det blir säkert bättre........

........fast inte riktigt....

Vi möts av ömsom snö, uppehåll och till och med sol emellanåt.



Carina, den obotliga optimisten, säger glatt efter varje snöoväder vi passerar: - Nu är det över!


- Jo, hej du!
 
Trötta efter en lång resa i dåligt väglag stannar vi över natten i Flensburg. Vi trotsar en bitande kyla som skär genom märg och ben och travar iväg till ett bryggeri två kilometer längre bort. Flensburg är mer hundvänligt än Cambridge och Pop är välkommen att följa med in.




 
Morgonen efter går färden vidare mot Danmark. Med facit i hand efter att ha läst tidingarna och tittat på nyheterna är vi tacksamma över att vi lämnade England på lördagkvällen. Det var i grevens tid!

Vi körde genom halva Danmark innan det slutade att snöa och solen tittade fram. Sverige bjöd på soligt väder hela vägen hem. Ur led är tiden! Home sweet home!
Vi har haft en fantastiskt kul, lärorik och en mer strapatsfylld resa än vi någonsin kunnat ana. Jag hoppas att det det går lika bra för de stackare som sitter fast i kaoset i Europa.



 

 

2 kommentarer:

Titti Godén sa...

Du anar inte hur mycket jag uppskattar att se att det finns fler som begriper vikten av att ha "lite av varje" (eller snarare minst allt möjligt) med sig i bilen! Man vet aldrig var man blir stannandes och vad man kan komma att behöva. Jag är övertygagd om att när man åker med Carina behöver man aldrig vara orolig för om man glömt något -allt är redan med!

Gun-Marie sa...

Underbart! Ett gott skratt och en fin skildring av er resa. Go Carina go med support av Eva!

Skicka en kommentar



Eva Bodfäldt Education
Elektravägen 31
126 30 Hägersten
Tel 08 - 571 447 00
info@evabodfaldt.com