Jag pratade i telefonen med en god vän. Vi kom in på begreppet förmänskliganden av hundar, vilket är ett synnerligen intressant och i högsta grad luddigt svammel.
Begreppet används så vitt jag vet endast av personer som företräder den mer traditionella skolan.
Mig veterligen finns ingen etologisk definition av begreppet "att förmänskliga".
Det kan ju inte handla om att hunden inte får tigga - för hur ska den då överleva i vilt tillstånd?
Kanske begreppet "förmänskliga" innebär att hunden inte får sova i sängen? Nja, det håller ju inte heller rent etologiskt eftersom djur sover tätt tillsammans för att få skydd och värme.
Jag tror att begreppet kan vara en del av ett maktspråk där man vill förminska en annan persons förhållningssätt gentemot sin hund. Definitionen ligger i betraktarens ögon och därmed subjektivitet. Vad är din egen definition?



Eva Bodfäldt och Jacken
Svenska
- Hem
- Kontaktkontraktet
- Kurser för hundägare
- Presentkort
- Hundproblem
- Certifierade instruktörer
- Köp Evas böcker (Adlibris)
- Evas blogg
- Medarbetare
- Kontakt
- Återförsäljare
- Uppdragsgivare
- Artiklar
- Samarbetspartners
Bloggarkiv
- september 2015 (5)
- augusti 2015 (5)
- juli 2015 (4)
- juni 2015 (12)
- maj 2015 (5)
- april 2015 (6)
- mars 2015 (8)
- februari 2015 (8)
- januari 2015 (7)
- december 2014 (8)
- november 2014 (8)
- oktober 2014 (6)
- september 2014 (11)
- augusti 2014 (7)
- juli 2014 (6)
- juni 2014 (6)
- maj 2014 (5)
- april 2014 (6)
- mars 2014 (4)
- februari 2014 (5)
- januari 2014 (5)
- december 2013 (11)
- november 2013 (6)
- oktober 2013 (6)
- september 2013 (4)
- augusti 2013 (4)
- juli 2013 (6)
- juni 2013 (6)
- maj 2013 (4)
- april 2013 (3)
- mars 2013 (5)
- februari 2013 (3)
- januari 2013 (6)
- december 2012 (5)
- november 2012 (3)
- oktober 2012 (3)
- september 2012 (7)
- augusti 2012 (5)
- juli 2012 (5)
- juni 2012 (3)
- maj 2012 (7)
- april 2012 (7)
- mars 2012 (11)
- februari 2012 (10)
- januari 2012 (9)
- december 2011 (7)
- november 2011 (8)
- oktober 2011 (8)
- september 2011 (9)
- augusti 2011 (10)
- juli 2011 (21)
- juni 2011 (10)
- maj 2011 (9)
- april 2011 (7)
- mars 2011 (10)
- februari 2011 (12)
- januari 2011 (12)
- december 2010 (13)
- november 2010 (12)
- oktober 2010 (17)
- september 2010 (11)
- augusti 2010 (15)
- juli 2010 (10)
- juni 2010 (14)
- maj 2010 (14)
- april 2010 (15)
- mars 2010 (16)
- februari 2010 (15)
- januari 2010 (12)
- december 2009 (12)
- november 2009 (13)
- oktober 2009 (16)
- september 2009 (14)
- augusti 2009 (12)
- juli 2009 (5)
- juni 2009 (13)
- maj 2009 (16)
- april 2009 (23)
- mars 2009 (19)
- februari 2009 (20)
- januari 2009 (17)
- december 2008 (24)
- november 2008 (21)
- oktober 2008 (14)
- september 2008 (14)
- augusti 2008 (13)
- juli 2008 (9)
- juni 2008 (12)
- maj 2008 (16)
- april 2008 (19)
- mars 2008 (14)
- februari 2008 (15)
- januari 2008 (14)

© Copyright 2014 Eva Bodfäldt
Eva Bodfäldt Education
Elektravägen 31
126 30 Hägersten
Tel 08 - 571 447 00
info@evabodfaldt.com
8 kommentarer:
Min definition är disneyfieringen av djur i allmänhet och sällskapsdjur i synnerhet. Att djur förväntas bete sig och vara som små barn ungefär. T ex hundägare som förväntar sig att deras hund ska hälsa på alla andra hundar den möter (och att det ska vara ok med den andra hunden och dess ägare) Att man instruerar sin hund i långa förklarande haranger, "nej men det förstår du väl att du inte kan hoppa upp i soffan med leriga tassar, den går ju inte att tvätta osv osv" eller att man inte kan ge sin hund skoformade tuggben, i tron att den kommer att extrapolera det därmed börja gnaga på vanliga skor. Kort sagt att man tror att en hund har samma slutledningsförmåga som en människa, att den är en liten människa, bara gulligare.
Det blir nærliggende å tenke at dette kan være en forståelsesmodell for mennesker som mangler empati. Regner med det er en brannfakkel å komme med en slik tanke....
När jag pluggade tillskrevs inte hundar känslor. Allting utgick från instinktshandlingar. Sedan dess har det hänt mycket inom forskningen. Att hundar har större förmåga till abstrakt tänkande än vi tidigare trodde kanske öppnar upp för förändringar i vad vi ser som ett förmänskligande av hundar.
Kanske är det största förmänskligandet att vi har så stor förståelse för att våra hundar ska lära oss vårt språk, och motsatsen: Att vi ofta har så liten förståelse och insikt om vårt eget kroppsspråk och hur det påverkar kommunikationen. Den okunskapen bidrar ofta till att "han kan det här, han bara jävlas". Istället handlar kanske det bara om dålig generaliserings/diskrimineringsträning?
Men nu känns det som om du antyder, att om man inte tillåter tiggbeteende vid matbordet och/eller att hunden sover i sängen, så gör man fel. Men för mig har det inget att göra med att jag inte vill "förmänskliga" min hund (det uttrycket har jag aldrig ens hört) utan för att jag helt enkelt inte vill ha det så. Intressant frågeställning, men var inte så nedlåtande i ditt skrivande...?
uttrycket "förmänskliga inte din hund" har jag stött på hos människor som har en ganska gammaldags syn på hundträning. Jag tror faktiskt att man är rädd för konsekvensen av att betrakta hunden som liknar "människan". Slutsatsen annars skulle ju kunna vara att det inte är någon större skillnad på människor och andra flockdjur i vissa avseenden. Människan kanske inte är så unik... Darwinismen är nog lite otäck egentligen :-)
//elisabet
Det är inte etologiskt rätt att förmänskliga en hund (orättvist). Det är vårt ansvar som människa och hundägare att lära OSS förstå djuren...INTE att dom ska förstå alla våra konstigheter (det får dom tillräckligt av ändå)
Därmed inte sagt att dom inte får dra fördel av våra privilegier som tex att sova i säng, matas vid bordet, kramas osv... men det är en helt annan sak.
När jag ser hur min vuxna tik beter sig när hon nu för tiden även har sin 10-månaders tikvalp i huset, då blir jag ibland tveksam till om jag bedömer situationen rätt. Jag har inte tänkt i termer av "förmänskligande", men det ligger genant nära tillhands att beskriva hennes uppträdande med "mänskliga" begrepp; sur, besviken, avundsjuk, etc. Jag kommer inte ifrån att hon beter sig som om "valpen" är en kil i hennes och min idyll - men jag försöker intala mig själv att hon inte känner de sorgliga och negativa känslorna som jag definierar som "mänskliga". Hon kanske bara reagerar på ett nytt sätt för att flocken växt? Men hennes (känslo-?)uttryck påverkar mig negativt. Och det är ju synd, om jag bara inbillar mig, eller i hastigheten förmänskligar hennes uttryck. Tja, vad vet man...
Jeg synes det finnes mange slike ord i hundetreningsverden som handler om hva personen som sier de definerer de som. Selv merker jeg at jeg tror ofte det værste om folk når de sier et slikt ord som jeg ikke forstår og tenker - du trener nok tradisjonelt - og så er det ikke tilfellet. Jeg tror at uansett så må de som sier et ord få mulighet til å forklare, og vi må be om en forklaring oftere nettopp fordi vi er så forskjellige :-) I menneskliggjøring legger jeg det å kle hunden i haloween-kostymer og lager bryllup mellom to hunder, og det å tro at en hund er som på lassie UTEN noen form for trening :-)
Skicka en kommentar