Jag är med i tre träningsgrupper. Två lydnadsgrupper och en jaktgrupp. Min ständiga utmaning för egen del, förutom hundträningen, är att inte falla in i min väletablerade lärarroll. Det har lett till några stycken "ursäkta att jag tog över/la mig i".
Men det är väl bra????
Nej! Jag hamnar i en lärarroll jag inte vill ha eller bör ha, till skillnad från när jag håller kurs. Jag tror attt det är många med mig som får kämpa med att inte dra på sig lärarkostymen i tid och otid. Nåväl, insikt är ju ett första steg men senast idag kastade sig den där förnumstiga läraren (jag) över en av mina träningskompisar.
Jag fick en lång och introvert blick till svar, och minsann, drog sig inte lärarinnan tillbaka och insåg att hon visst var framme och pillade trots att ingen bett om hennes makalösa råd.
Det är väl jättebra att du säger till när du ser något tokigt tänker säkert någon, men det är det inte. Det skapar en obalans i träningsgruppen och risken är stor att gruppen felaktigt utvecklas till en vanlig kurs där en person i gruppen tar på sig lärarrollen. "Det är ju enklast, han eller hon kan ju så mycket".
Det leder i sin tur till att andra i gruppen inte känner ansvar för sin egen träning och istället förlitar sig till den person som har det största kunnandet.
Min erfarenhet är att det finns många guldkorn att hämta hos personer som inte formats av det gängse tänket, bara man täpper till truten på sig själv och använder öronen lite mer. :-). Basta Bodfäldt!



Eva Bodfäldt och Jacken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svenska
- Hem
- Kontaktkontraktet
- Kurser för hundägare
- Presentkort
- Hundproblem
- Certifierade instruktörer
- Köp Evas böcker (Adlibris)
- Evas blogg
- Medarbetare
- Kontakt
- Återförsäljare
- Uppdragsgivare
- Artiklar
- Samarbetspartners
Bloggarkiv
- september 2015 (5)
- augusti 2015 (5)
- juli 2015 (4)
- juni 2015 (12)
- maj 2015 (5)
- april 2015 (6)
- mars 2015 (8)
- februari 2015 (8)
- januari 2015 (7)
- december 2014 (8)
- november 2014 (8)
- oktober 2014 (6)
- september 2014 (11)
- augusti 2014 (7)
- juli 2014 (6)
- juni 2014 (6)
- maj 2014 (5)
- april 2014 (6)
- mars 2014 (4)
- februari 2014 (5)
- januari 2014 (5)
- december 2013 (11)
- november 2013 (6)
- oktober 2013 (6)
- september 2013 (4)
- augusti 2013 (4)
- juli 2013 (6)
- juni 2013 (6)
- maj 2013 (4)
- april 2013 (3)
- mars 2013 (5)
- februari 2013 (3)
- januari 2013 (6)
- december 2012 (5)
- november 2012 (3)
- oktober 2012 (3)
- september 2012 (7)
- augusti 2012 (5)
- juli 2012 (5)
- juni 2012 (3)
- maj 2012 (7)
- april 2012 (7)
- mars 2012 (11)
- februari 2012 (10)
- januari 2012 (9)
- december 2011 (7)
- november 2011 (8)
- oktober 2011 (8)
- september 2011 (9)
- augusti 2011 (10)
- juli 2011 (21)
- juni 2011 (10)
- maj 2011 (9)
- april 2011 (7)
- mars 2011 (10)
- februari 2011 (12)
- januari 2011 (12)
- december 2010 (13)
- november 2010 (12)
- oktober 2010 (17)
- september 2010 (11)
- augusti 2010 (15)
- juli 2010 (10)
- juni 2010 (14)
- maj 2010 (14)
- april 2010 (15)
- mars 2010 (16)
- februari 2010 (15)
- januari 2010 (12)
- december 2009 (12)
- november 2009 (13)
- oktober 2009 (16)
- september 2009 (14)
- augusti 2009 (12)
- juli 2009 (5)
- juni 2009 (13)
- maj 2009 (16)
- april 2009 (23)
- mars 2009 (19)
- februari 2009 (20)
- januari 2009 (17)
- december 2008 (24)
- november 2008 (21)
- oktober 2008 (14)
- september 2008 (14)
- augusti 2008 (13)
- juli 2008 (9)
- juni 2008 (12)
- maj 2008 (16)
- april 2008 (19)
- mars 2008 (14)
- februari 2008 (15)
- januari 2008 (14)

© Copyright 2014 Eva Bodfäldt
Eva Bodfäldt Education
Elektravägen 31
126 30 Hägersten
Tel 08 - 571 447 00
info@evabodfaldt.com
3 kommentarer:
Jag håller med dig Eva! I ett träningsgäng bör man fördela gracerna så ingen tar på sig lärarrollen. I vårt gäng turas vi om att planera och lägga upp träningarna och försöker ge konstruktiv kritik till varandra, inte bara applådera när det går bra. Även vår klart mest meriterade gruppmedlem får sig en släng av sleven mellan varven... ;-)
Det finns en stor fördel med att vara ett gäng som känner varandra väl, är trygga i gruppen och vågar ge och ta konstruktiv kritik. Det gör att man skärper till sig, vågar ta för sig och pröva mer och inte faller in i slentrian och "vi gör väl som vanligt?".
Sen tror jag alla träningsgäng mår bra av att få input utifrån, tränar med andra gäng ibland och för olika instruktörer. Det ger inspiration och nya idéer som sen kan prövas och utvecklas i den egna gruppen.
Och viktigast av allt: det är fantastiskt kul att ha förmånen att få träna regelbundet med människor som är lika sålda på att träna hund som jag själv! :-)
Hälsn. Åsa
Amen!
Jag är "gammal" sjuksköterska och har samma problem...det sitter som i ryggmärgen...det poppar ut genom munnen utan att ha gått genom kontrollen haha
Man lär sig nåt nytt varje dag Eva, vare sig man vill eller inte. Är inte det underbart!?
Skicka en kommentar