Oavsett goda intentioner när vi skaffar valpen är det inte alltid det går som vi tänkt oss. Som i Drives fall, en schäfer på 1,5 år som blev lite för mycket för sin familj. Nu är han tillbaka i barnkammaren hos sin uppfödare Ingrid Bahlenberg.
Ingrid hörde av sig för ett par dagar och berättade att nu minsann, hade hon fått något att bita i. Vi bestämde att vi skulle ses idag. - Drive behöver On/Off-träning, utbrast Ingrid med eftertryck.
Första intrycket är att Ingrid hunnit göra en hel del med Drive under den vecka hon haft honom. Han klarar att ligga nästan helt stilla under tiden vi hälsar på varandra. När Drive väl hälsar gör han det intensivt men kort, för att i princip omedelbart rikta sitt intresse mot omgivningen. - Finns det något roligare längre bort kanske?
Jag satte mig på golvet och lekte ping-pongleken som jag beskrivit i Kontaktkontraktet. Enkelt uttryckt går den ut på att skapa en enkel och rolig inkallning genom att slänga godbitar kors och tvärs. Omedelbart Drive sög i sig godbiten, ropade jag på honom och langade iväg en ny godbit bortom mig själv. På det viset sprang han förbi mig, fram och tillbaka. Själv fungerade jag som mittstolpe och kastare. Den leken löste definitivt isen mellan oss. Tanten var ju hur kul som helst.
Jag fortsatte med att leka "indianen". Skulle han med hjälp av leken snabbt se mig som en resurs?
Jag
provade att dra mig bakåt, rundade en stolpe, smög på honom och Drive
började garva. Det här var en kul typ, tycktes han tänka.
Vi lekte "Indianen" med ett föremål. Jag höll mig undan, snurrade runt på stället, fintade bort honom. Effekten lät inte vänta på sig. Drive jagade efter mig i en yster lek med leksaken i munnen och ville verkligen att jag skulle ta föremålet. Istället knuffade jag lekfullt till honom med en glad röst när han kom riktigt nära mig för att direkt hoppa ett par steg bakåt. Drive kom farande på nytt som en projektil. Det här var ju störtlajbans!!!
Vi drog i leksaken åt varsitt håll men jag avslutade med att ta Drive i halsbandet och flytta mig in till sidan av honom. Jag smekte honom lugnande. Det tog inte lång stund förrän Drive hade släppt leksaken. Jag inväntade att han stod stilla utan att dra i halsbandet. Då gav jag Drive "varsågod" till leksaken och sedan lattjade vi på nytt.
Det är så lätt att vi i all välmening, med ett stökig, vuxen hund blir åtgärdare och förbudsivrare. Hur ska då hunden se oss som en resurs? Strunta i kommandona men utveckla belöningssystemet genom leken. Ställ krav i leken istället för runt kommandon.
Artikeln om belöningssystem finns att läsa i Brukshunden nr 1 2012. Jag ska även lägga ut den på min hemsida under artiklar. Ska jag tillägga att jag blev lite kär? Hade jag inte haft Zakk så hade jag nog haft en grå schäferkille liggandes på mina fötter just nu.
Ps. Drive drar som en bandhund i kopplet. Undvik konflikter genom att istället byta ut halsbandet mot en haltisele som gör att hunden inte kan dra så mycket. Lägg Krutet på rätt ställe och inte på gamla tidigare invanda konflikthärdar.



Eva Bodfäldt och Jacken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svenska
- Hem
- Kontaktkontraktet
- Kurser för hundägare
- Presentkort
- Hundproblem
- Certifierade instruktörer
- Köp Evas böcker (Adlibris)
- Evas blogg
- Medarbetare
- Kontakt
- Återförsäljare
- Uppdragsgivare
- Artiklar
- Samarbetspartners
Bloggarkiv
- september 2015 (5)
- augusti 2015 (5)
- juli 2015 (4)
- juni 2015 (12)
- maj 2015 (5)
- april 2015 (6)
- mars 2015 (8)
- februari 2015 (8)
- januari 2015 (7)
- december 2014 (8)
- november 2014 (8)
- oktober 2014 (6)
- september 2014 (11)
- augusti 2014 (7)
- juli 2014 (6)
- juni 2014 (6)
- maj 2014 (5)
- april 2014 (6)
- mars 2014 (4)
- februari 2014 (5)
- januari 2014 (5)
- december 2013 (11)
- november 2013 (6)
- oktober 2013 (6)
- september 2013 (4)
- augusti 2013 (4)
- juli 2013 (6)
- juni 2013 (6)
- maj 2013 (4)
- april 2013 (3)
- mars 2013 (5)
- februari 2013 (3)
- januari 2013 (6)
- december 2012 (5)
- november 2012 (3)
- oktober 2012 (3)
- september 2012 (7)
- augusti 2012 (5)
- juli 2012 (5)
- juni 2012 (3)
- maj 2012 (7)
- april 2012 (7)
- mars 2012 (11)
- februari 2012 (10)
- januari 2012 (9)
- december 2011 (7)
- november 2011 (8)
- oktober 2011 (8)
- september 2011 (9)
- augusti 2011 (10)
- juli 2011 (21)
- juni 2011 (10)
- maj 2011 (9)
- april 2011 (7)
- mars 2011 (10)
- februari 2011 (12)
- januari 2011 (12)
- december 2010 (13)
- november 2010 (12)
- oktober 2010 (17)
- september 2010 (11)
- augusti 2010 (15)
- juli 2010 (10)
- juni 2010 (14)
- maj 2010 (14)
- april 2010 (15)
- mars 2010 (16)
- februari 2010 (15)
- januari 2010 (12)
- december 2009 (12)
- november 2009 (13)
- oktober 2009 (16)
- september 2009 (14)
- augusti 2009 (12)
- juli 2009 (5)
- juni 2009 (13)
- maj 2009 (16)
- april 2009 (23)
- mars 2009 (19)
- februari 2009 (20)
- januari 2009 (17)
- december 2008 (24)
- november 2008 (21)
- oktober 2008 (14)
- september 2008 (14)
- augusti 2008 (13)
- juli 2008 (9)
- juni 2008 (12)
- maj 2008 (16)
- april 2008 (19)
- mars 2008 (14)
- februari 2008 (15)
- januari 2008 (14)

© Copyright 2014 Eva Bodfäldt
Eva Bodfäldt Education
Elektravägen 31
126 30 Hägersten
Tel 08 - 571 447 00
info@evabodfaldt.com
9 kommentarer:
Härlig läsning! :-)
Kanonbra Eva! Nu har jag mitt träningsprogram på pränt utifall att jag skulle glömma...;-)
Tur att du har Zack ja! En labbe är ju ändå alltid en labbe, dvs bäst när det gäller! Vad är väl en kort blixtförälskelse mot en trygg mörkhårig kille som alltid ställer upp på bus, både indianlekar och spela pingpong och sen dessutom inte har några som helst problem att koppla av i mattes famn!
Gillar verkligen sättet du mötte Drive på annars ;)
kan inte tànka mig ditt liv utan hundar och utan lekar, du àr en fantastisk pedagog,
tycker mumlan
Läste Ingrids blogg och blev "såld" på detta ska testa på min lilla schäfertik som gärna kollar in det som är mer intressant "där borta" ;-)
Underbar läsning som sagt...Intressant!
Härlig läsning, och fina tips som jag fått tidigare också, men man glömmer ju.....
Harriet & Did It
En stilig juvel är han dessutom! Kommer bli en jycke med krut i, förstår att du blev kär...!
Jag använder "indianleken" en del på min schäfertjej och hon "skrattar" oxå gott åt tokerierna! :)
Din artikel i Brukshunden ligger på köksbordet för att läsas om och om igen (en del av oss fattar ju liksom inte direkt utan måste nöta in klokskapet)Och jag skriver nog ut ditt senaste inlägg av samma orsak. Tack,Eva!
Skicka en kommentar