Eva Bodfält Education
Eva Bodfält Education
Eva Bodfäldt och Jacken
Eva Bodfäldt och Jacken

onsdag 21 mars 2012

Empati Vänskap Ansvar


När jag utbildade mig på Stora Sofielunds Hundskola hände det ibland att jag fick försvara SBK (Svenska Brukshundklubben). Jag fick höra fruktansvärda historier om hur hundar och hundägare behandlats. Ingenting stämde med min egen bild av SBK. Redan – 79 förespråkades att vi (Nacka BK) skulle belöna våra hundar med godis, vilket jag på den tiden tyckte verkade överdrivet. Min hund lydde ju mig ändå.

Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. På 80-talet på Stora Sofielunds Hundskola lärde jag mig oerhört mycket. Allting handlade definitivt inte om att belöna rätt beteende. Jag lärde mig lägga omkull hundar, rätt ryckteknik och inlärning av kastkedja.

De hundar som kom var ofta mycket utåtagerande och ibland direkt farliga. Anders Hallgren var mycket skicklig med alla typer av hundar, oavsett träningsmetod.
Fungerade det? Naturligtvis fungerade metoderna. Hade vi kunnat träna hundarna på ett annat sätt? Det hade vi säkerligen kunnat, vilket också gjordes. Vi arbetade till största delen med positiva metoder. Men oavsett metod gjordes alltid beteendeutredningar, innan vi startade träningen, och hundägaren åkte hem med en knippe förändringar i bagaget.

En del personer hävdar att vi ska skilja på cirkuskonster och uppfostran. Som om inlärningsprinciperna skulle ha egna lagar för vad vi människor anser vara cirkuskonster, och vad som är allvar. Men liksom för barnet som lär sig krypa, klappa i händerna, sitta stilla vid bordet, skratta och prata, så är det ingen skillnad. Allting är inlärning. Eller är det kanske så att vi menar att uppfostran måste innehålla inslag av bestraffning? I annat fall har ingen uppfostran skett?

Jag kan hålla med om att vi kanske ska skilja på cirkuskonster och uppfostran. Jag använder begreppen grundträning och tapetsering. Grundträning innebär för min del kontakt och följsamhetsträning och On/Off träning (Kontaktkontraktet 2008). Det är här vi lägger grunden för att våra hundar känner sig trygga tillsammans med oss oavsett miljö eller situation. På kurs, på bussen, tillsammans med andra hundar osv.

Grundträningen inkluderar inte bara vad jag gör tillsammans med min hund utan även de känslor jag förmedlar.
-Vilken förmåga har jag själv att koppla av i olika situationer tillsammans med min hund?
-Vilken förmåga har jag att leka tillsammans med min hund? Vilken förmåga har jag att förmedla att nu är det slutlekt, respektive nu startar leken på nytt?
-Vem bestämmer tempo och riktning på promenaderna?

Tapetsering är allt annat som vi måste sätta svenska ord på. Cirkuskonster som egentligen inte är nödvändigt för en kommunikation som baseras på följsamhet och on/off.

Jag har genom åren haft förmånen att arbeta med allt från vanliga hundägare, jägare, poliser, räddningsförare, tävlingsförare m.m. Jag tror att jag fått ”möjligheten” att se allt från ren klickerträning till motsatsen.
 Jag har sett en hund, i USA, apporteringstränas, fastsatt i halsen och frambenen, på ett bord med ett elhalsband om halsen. Den synen är fortfarande fastetsad på min panna.
Den här personen såg sig själv inte som en djurplågare. Hon, proffstränaren, ansåg istället att hon bara varit sjyst som eliminerat möjligheten för hunden att kasta sig bort från den framsträckta apportbocken. Ja, så kan man ju också tänka…….

Jag tror att det är väldigt svårt att se sig själv som djurplågare eller en person som begår övergrepp mot någon annan. Den här tränaren gjorde det definitivt inte. Därför är det så oändligt viktigt att vi alla definierar våra etiska gränser.
Mina gränser handlar inte i första hand om metoder utan om känslor. Därför föredrar jag vissa metoder framför andra. Jag mår helt enkelt bättre av att träna med positiva metoder.

Min egen träningspolicy är kortfattad och innebär att jag omedelbart avbryter det jag håller på med om jag fastnar i känslan av irritation, besvikelse eller frustration.
Det är känslor som likt liemannen inte undviker någon, vare sig klickertränare eller de mer hårdföra. Jag känner igen dem, känslorna, när de närmar sig för att sätta sig på min axel. Jag orkar inte alltid le mot dem. Ibland måste jag avbryta träningen jag håller på med för att schasa bort dem. Jag vägrar nämligen ha dem som följeslagare när jag umgås med- och tränar min hund.

Empati Vänskap Ansvar

25 kommentarer:

Anonym sa...

Inte bara lysande innehåll i texten, en ljuvlig bild på er också. En perfekt illustration.

Camilla o Kito

Ditte sa...

Oj vilken text, gillar verkligen slutklämmen. Du är en baddare på formuleringar av bra tankar.
Ditte

Ingrid sa...

Du har så rätt.

Kenneth sa...

Goa Eva....så rätt och riktigt.

Vivian Nilson sa...

Superbra och takc för läsningen har delat till min FB

Another Blågg sa...

Så bra formulerat!.Delar jag med mig på fb.

Eva o Zakk sa...

Tack!
Jag är bara tacksam om ni delar inlägget. Det är en oerhört viktig fråga och det är en fråga som måste drivas aktivt, hela tiden.

Det är bara att inse att SKK inte har ett intresse av ta i frågan. Då måste förändringen ske underifrån men vi kommer ingen vart genom pajkastning. Detta är en fråga som var och en bör formulera för sig själv: Var går mina gränser? Det bör vara en handfast, personlig policy och inget flum.
För mig blir det reellt om jag utgår från hur jag vill känna mig i träningen/relationen. Förändra känslan så kommer också resultatet förändras.

Zandra sa...

Så himmla bra skrivet! : ) Detta måste delas.

Emma sa...

Huvudet på spiken!!

Anonym sa...

Ååå , vad bra beskrivet o skrivet tack från en ny hundägare : )
Försöker själv också att sluta med olika övningar då jag känner att jag blir frustrerad så har vi gjort från början då mantrat varit det kommer så småningom på ett igen ..
Delar vidare
Mvh Mia Olsson o Jackie

Linda Nordblom sa...

Tack för att du delat med dig ! Det är sån klokhet som kommer av erfarenhet. Har delat med mig till Labradorägare i Sverige på FB. Vill också berätta om min tik som älskade att "städa" efter våra andra hundar. Provade allt, inget hjälpte. Till slut lärde jag henne att " skvallra" och det visade sig vara hennes grej. Hon älskar det och jag får städa själv numer.

Lena sa...

UNDERBART skrivit!!! Ska bli så roligt att träffa dej igen i augusti igen på vårt "mudiläger" //MudiLena

Anonym sa...

Härligt Eva / Marie o Grabben

Eva o Zakk sa...

@ Lena!

Jag ser fram mot mudilägret och Skåne. Ses då!!!

Anonym sa...

Fòràndra kànslor....
sà kommer ocksà resultatet att fòràndras.
I denna enkla mening ligger sà otroligt mycket innebòrd
jag ònskar att alla àven utanfòr hundvàrlden

skulle làsa denna artikel,
hàlsar mumlan

Annika Larsson sa...

Bästa, bästa Eva! Så fantastiskt skrivet!
Kram Annika

Åse Törnqvist sa...

Tack Eva! Ett klokt inlägg som tål att läsas om och om igen!Ser fram emot On/Off föreläsningen den 18 april.

Anonym sa...

Så bra skrivet!! behövs det sägas mer?

/ Maria, Zazza & Kiwi

Anonym sa...

Håller givetvis med, men hur gör ni duktiga positiva tränare när driften på vilt är större än motivationen för belöning? Koppel hela livet?

/Petra

Anonym sa...

Jag undrar som Petra!

Anonym sa...

Varför inte ta frågan ett steg längre: 10 000 kr till den som kan få min hund viltren, dvs inte springa efter något vilt (eller katt) även om det dyker upp framför nosen. Inget ersättning vid misslyckat resultat./Petra

Eva sa...

Hej Petra!
Hur har du tränat hitintills för att bli av med problemet?
Hälsningar
Eva

Eva sa...

.....dessutom.....har jag aldrig sagt att jag enbart arbetar med belöningar men du kanske inte har läst Kontaktkontraktet? :-)

Anonym sa...

Har läst flera gånger. Men du skrev ovan att det var samma metod att träna cirkuskonster som annan träning. Har till en början försökt belöna att hunden väljer bort, bara tittar, låtit hunden hälsa på olika djur. Vilket gick ganska bra innan jaktitresset vaknade på riktigt. Har haft hunden i koppel och bara lugnt tittat på djur och belönat när hunden tittar på mig. Sedan har jag mixat detta med att träna på att bryta hunden när den tar spår (i koppel) och belönat om hon genast släpper men korrigerat om hon fortsätter. Senare träning har gått ut på att korrigera när hunden tänker vilt. Vilket tyvärr blir allt för ofta. Samt ordentlig utskällning om hunden verkligen sticker. (De gånger jag prövar låta hunden få sträcka på benen).

Eva Bodfäldt sa...

Hej Anonym!

Det är otroligt svårt att ge dig tips eller råd eftersom man måste titta på vardagsrelationen. Några saker du kan fundera på är i alla fall vad skogen betyder idag, dels för henne och dels för dig själv. Jakt, frustration, samarbete eller vad? Oavsett vad vi gör med våra hundar är det alltid negativt när vi människor hamnar i en bevakande och alltför kontrollerande roll över våra hundar. Det skapar stress och leder ofta till en hund som agerar utåtriktat.
Det är lätt att vårt kontrollerande sätt skapar en konkurrens mellan mig och hunden om det det som hunden vill åt, ibland även flykt om vi korrigerar på ett felaktigt sätt. I så fall kan ditt nej leda till rena startskottet för din hund och förvärra beteendet.
Oavsett om du väljer att arbeta med belöningsmetoder för rätt beteende eller bestraffning är tajmingen a och o. Jag skulle vilja påstå att den är livsviktig om du väljer att arbeta med bestraffningar eftersom bieffekterna är så otroligt mycket fler än om du jobbar med att belöna ett korrekt beteende. Flykt är en bieffekt, en annan att du faktiskt genom felaktig tajming förstärker beteendet istället för att avbryta det. Är du med på resonemanget? Din frustration och ilska gör att hunden flyr undan dig.

Fundera på hur långt du nått idag och försök att se analytiskt på hur din hund reagerar på dina olika metoder. Och som sagt, det handlar inte bara om metoder, det viktiga oavsett metod är korrekt tajming.

Skicka en kommentar



Eva Bodfäldt Education
Elektravägen 31
126 30 Hägersten
Tel 08 - 571 447 00
info@evabodfaldt.com