2011 har inte varit Zakks och mitt år rent tävlingsmässigt. Sjukdomar har satt stopp för starter i såväl jaktprov som i bruks spår. Målet att vara uppflyttade i elitjakt och elitspår under sommaren ändrades drastiskt till att istället plocka bort tonsiller och försöka få rätsida på ofta återkommande svansförlamningar.


Jag anmälde oss istället till en lydnadsetta på Nacka BK. Vi kom dit vid 08.00 i morse och fick startnummer tre vilket knappt kunde varit bättre.Vi startade med platsliggning och tandvisning. Jag märkte att Zakk förvånande nog inte var helt tillfreds med situationen med främmande hundar intill sig. Jag fick säga kommandot två gånger innan han lade sig ner långsamt. Dessutom lade Zakk hakan på min känga som för att säga, - du tänker väl inte gå härifrån? Han satte sig omedelbart upp när jag gick iväg. Ett snyggt sättande i två minuter blev resultatet. :-) 5 poäng av 10 möjliga. Här har jag tyvärr någonting att fundera över som jag missat i generaliseringsträningen.

Tandvisningen fick Zakk en 10:a på.

Zakk är orutinerad och har bara gjort en appell och en lägre tävling vilket gör att jag prioriterar hans attityd framför höga poäng. Känslan Zakk hade inför och i platsliggningen är inget jag vill att han ska ta med sig i framtida tävlingar.Därför gick vi direkt efter tandvisningen till bilen och hämtade ett märgben. Jag kom lagom tillbaka när hunden före oss startade sitt program. Bortanför appellplanen, in i ett buskage,  kastade jag ut märgbenet vilket fick labradoren i en helt ny sinnesstämning. Jag lämnade honom sittande och ställde mig tjugofem meter bort och inväntade vår tur.

- Startnummer tre välkommen in på planen, ropade tävlingsledaren. Vi sprang in till början av planen och gick sedan fot till startpunkten. Zakk var mycket laddad med märgbenet i färskt minne. Fotgåendet var mycket bra på sträckorna men med usla halter. De var både sena och sneda. Jag skyllde tyst för mig själv på att han var för het på grund av märgbenet. Först efteråt när jag analyserade min prestation insåg jag att jag normalt aldrig håller högerhanden på bröstet. Inte ens när jag störningstränar honom i fotgåendet. Jag kan sträcka ut handen helt plötsligt framför mig, för att se om Zakk bibehåller positionen men jag måste med skammens rodnad säga att jag är smått allergisk mot att höja handen mot mitt bröst, eftersom så många förare felaktigt går med handen tryckt mot bröstet. När de sedan tar ned handen har hunden många gånger ingen aning om vad den ska göra. I det här fallet blev resultatet det motsatta. Zakk blev störd av min högra hands placering.
Poäng, 7,5.

Nästa moment var nedläggande under gång. Nu gick fotgåendet utmärkt eftersom jag såg ut som vanligt med armarna pendlande längs mina sidor.
10 poäng av 10 möjliga.
Jag lämnade sedan Zakk för en inkallning. Jag gick tjugo meter och vände mig om. Zakk satt som en stenstod och inväntade min inkallningssignal och kom sedan som ett skott. Helt plötsligt efter drygt halva sträckan ser jag hur hans ögon antar en klotrund form och en fråga formas i hans blick. - Märgbenet Morsan, märgbenet......
Zakk förebereder sig, inom loppet av en hundradels sekund, att tvärnita. Jag tjoar till ett dubbelkommando och han kommer pliktskyldigast in vid min sida och ställer sig. - Märgbenet Morsan!!!! Poäng 6 av 10.

Jag är fortfarande fundersam till vad som hände eftersom jag kört raka inkallningar med externa belöningar, just för att han ska generalisera inkallningen till alla miljöer, situationer och belöningar. Men, jag har missat någonting i hans utbildning. Min tanke är ju naturligtvis att lära Zakk att han ska springa så snabbt som möjligt för att, i första hand, lyssna efter "ut" eller "bus". (stick bakåt/kom till mig och lek).
Ställandet under gång gjorde han perfekt. 10 poäng.
Apporteringen likaså, 10 poäng.
Hopp över hinder, 10 poäng.
Helhetsintryck 10 poäng.
Sammanlagt skrapade vi ihop 163 poäng. Precis över marginalen. Eftersom jag var säker på att vi, med våra våra missar, inte skulle klara minimigränsen för ett första pris 160 poäng, höll jag på att bokstavligen trilla av stolen när tävlingsledaren sa att vi fått ihop 163 poäng.
Jag var ju så glad att Zakk hade rätt attityd i lydnaden.Nu blev jag dubbelt glad. Tvåan nästa!!! :-)