Hundar bär på föremål - när de själva vill. Stora och små saker som vi gärna vill att de ska ta, men de bär även på saker vi absolut inte vill att de ska släpa omkring på. Ju viktigare föremålen är för oss människor, desto större är risken för att det kommer uppstår konflikter mellan oss och hunden.
Kanske är det största problemet, just det faktum att vi har svårt att tänka oss att dela upp momentet. Vi SKA ha föremålet i vår hand, oavsett om vi behöver hoppa,skutta eller springa åt andra hållet. Risken för att hunden uppfattar apporteringen som en lek eller som en dominanshandling är därför relativt stor.
1. Kräv inte att hunden behöver lämna apporten i din hand om du har problem med en hund inte vill komma fram till dig. Vänta istället med signalen "loss" tills du förstärkt och belönat att hunden vill följa och titta på dig: med föremålet i munnen.
Omedelbart din hund närmar sig dig med föremålet i munnen belönar du med signalen "varsågod" och slänger iväg en godbit bakom eller vid sidan om dig själv. I den stunden avbryter du hundens bärande och han/hon kommer att släppa föremålet för att istället äta upp godbiten. Om din hund har ett starkt föremålsintresse kommer han/hon snabbt ta upp föremålet på nytt och du kan upprepa samma kriterium: att röra sig mot dig med föremålet i munnen.
Backa eller rör dig lugnt från din hund, utan kommandon. Ha is i magen och belöna BARA när din hund rör sig mot dig. Rör då och då din arm utan att du säger "varsågod", för att på det viset lära hunden vilken signal som innebär belöning. Risken är annars stor att så snart du viftar med din arm kommer hunden att släppa föremålet.
Genom att förlänga tiden för "varsågod" shejpar du på det här viset fram apporteringen. Först när din hund kan följa dig vid sidan och du kan berömma och klappa honom/henne innan du säger "varsågod", är det dags att sätta fram handen och säga "loss".
Träna på asfalt eller på annan slät yta så att din hund omedelbart hittar godbiten. Det är inte sök vi ska lära honom/henne. :-)
Börja träningen med föremål som inte är så laddade för dig och hunden. Tänk på kriteriet och var noga med belöningssignalen "varsågod" så att inte ett felaktigt "bra" slinker ur din mun. För du vill väl inte att din hund släpper apporten när du berömmer honom/henne?
9 kommentarer:
Tänk Eva, min nya lilla raring hon försökte kasta allt till mig för belöning så där fick jag tänka om och tänka hand istället för belöning! Hon är 18 månader idag och jag tycker att hon har en väldigt fin apportering! För övrigt håller jag med i princip, bara ett inlägg när fantasin måste användas för att få till det med hunden som fungerar annorlunda!
Hej Peggy!
Det är inte helt ovanligt på en del BC har jag lagt märke till :-).
Jag upplever att risken för det beteendet ökar när hunden är väldigt nära oss. Jag tänker framför allt på att metoden fungerar bra på hundar som INTE vill komma eller vara nära oss med föremål i munnen. Då kan den här tränignen vara en isbrytare. :-)
Min körde på långt håll :-) Men hon är en pärla!
"Rör då och då din arm utan att du säger "varsågod", för att på det viset lära hunden vilken signal som innebär belöning." Tack för det tipset, Eva. Viktigt!
Tack Eva, för att du delar med dig. Precis nu sitter jag och funderar på hur jag ska få min Ella att tycka om apportering och inte tugga eller tveka att ta upp apporten. Så detta inlägg satt som en smäck. Jag är väl medveten om att Ella uppfattar mig som dominant. Jag ska försöka köra enligt detta ett tag.
Som ett förtydligande så har jag alltid jobbat som Eva skriver tidigare, fick bara en tvärtomhund helt plötsligt och det är ju oxå nyttig lärdom ! dvs think outside the Box :-)
För mig, som i massor av år haft hundar som i princip helt saknar föremålsintresse ( typ vinthundar och liknande), har nyckeln varit att få dem att betrakta föremålen som en "handelsvara" snarare än något intressant. Något som man kan använda för att köpa sig en belöning med.
De hämtar och levererar allt jag ber om, med samma precision och intensitet. Småmynt, glasflaskor, rockring, kottar etc. Ber jag om det så kan de håller de fast en stund så att jag kan ta en bild e.d. (som bc:n med rosen här). Det tar lite tid och tålamod att komma dit, men är inte alldeles hopplöst..
Om det är någon tävlingsmässig apportering har jag däremot ingen aning om eftersom jag inte tävlar:-))
Vet ännu inte om min teori funkar, men hade en tanke om när Adde var valp skulle han få känna på alla möjliga material, så hela köksgolvet var fullt av flaskor, bestick, plastgrejor, kläder etc. Visserligen är han en apporterande ras, men kan nog ändå vara bra att få prova på och få beröm. Han överlevde detta och nu ska vi testa metallapporten :-). Han har fortsatt att hämta grejor som vuxen, men det gör mig inget, eftersom jag kan stoppa honom eller be att få grejen.
Jag har kombinerat det som Susanne (valpträningen) och Hundstina gjort. Tror nog att min tik (för övrigt puddingen med rosen på bilden) betraktar allt som möjligt att bära/apportera - just för att kunna idka byteshandel med det. Jag utnyttjar varje tillfälle till bärande. Hon bär i princip allt jag erbjuder; hammare, kratta, spade, servett, pincett, termos (lite hal), kvitton, vattenkannor osv. I grunden har hon inget föremålsintresse, men ett stort intresse av samarbete.
En metallapport är förstås inget bekymmer alls:))
Skicka en kommentar