Eva Bodfält Education
Eva Bodfält Education
Eva Bodfäldt och Jacken
Eva Bodfäldt och Jacken

söndag 31 juli 2011

Fy hundan för trutar















....sa Zakk som vägrade ta upp en trut på söket. Tack och adjö, för det ses inte med blida ögon. Noll, sa domaren!
Jag förstår Zakk. Han gick näst sist på dagen, i par med en annan hund. Det var stekande varmt och jag kan föreställa mig hur truten stank där den låg ute vattenkanten. Men, vi har köpt med oss trut hem för att träna på.


Posted by Picasa

Posted by Picasa

Posted by Picasa

Posted by Picasa
Posted by Picasa

Posted by Picasa

Posted by Picasa

Posted by Picasa

Posted by Picasa

Bollnäsprovet 20110731


Posted by Picasa

torsdag 28 juli 2011

Det är väl bara att.......





















......slänga ut en boll så simmar retrievern. Nja, så enkelt är det ju inte med alla retrievers. Så där står vi på stranden och försöker med alla positiva medel att få jycken badglad. Visst går han/hon i, men att tappa fotfästet är det inte tu tal om.
I vår iver att försöka göra simmandet lustfyllt för den försiktige hunden, riskerar vi att istället förstärka upplevelsen av att vatten är skrämmande. Om det nu är så kul, varför går vi då inte själva före och visar vägen?

På min nuvarande kurs finns en ung wachtel och en tvåårig labradortik. Wachteln har vid något tillfälle blivit skrämd men har tidigare simmat. Labradortiken har aldrig simmat och hennes oro har ökat ju mer husse och matte försökt övertyga tiken om att vatten inte är farligt.
Igår, hemma i en lugn miljö vid vatten, fick de bära ut sina kopplade hundar och lägga dem i vattnet. Kriteriet var att de själva agerade lugnt utan att ta ögonkontakt med hundarna eftersom de i många fall förstärker hundens rädsla.
Naturligtvis ville båda tikarna simma mot land så fort de kunde, men kopplet tog emot. Hundarna fick lugnt beröm och en stödjande hand under magen vid behov.
Den ena tiken simmade efter en stund tillsammans med husse - och båda tikarna kunde simma avslappnat efter en stund.

måndag 25 juli 2011

Apportering och följsamhet

















Hundar bär på föremål - när de själva vill. Stora och små saker som vi gärna vill att de ska ta, men de bär även på saker vi absolut inte vill att de ska släpa omkring på. Ju viktigare föremålen är för oss människor, desto större är risken för att det kommer uppstår konflikter mellan oss och hunden.

Kanske är det största problemet, just det faktum att vi har svårt att tänka oss att dela upp momentet. Vi SKA ha föremålet i vår hand, oavsett om vi behöver hoppa,skutta eller springa åt andra hållet. Risken för att hunden uppfattar apporteringen som en lek eller som en dominanshandling är därför relativt stor.

1. Kräv inte att hunden behöver lämna apporten i din hand om du har problem med en hund inte vill komma fram till dig. Vänta istället med signalen "loss" tills du förstärkt och belönat att hunden vill följa och titta på dig: med föremålet i munnen.
Omedelbart din hund närmar sig dig med föremålet i munnen belönar du med signalen "varsågod" och slänger iväg en godbit bakom eller vid sidan om dig själv. I den stunden avbryter du hundens bärande och han/hon kommer att släppa föremålet för att istället äta upp godbiten. Om din hund har ett starkt föremålsintresse kommer han/hon snabbt ta upp föremålet på nytt och du kan upprepa samma kriterium: att röra sig mot dig med föremålet i munnen.
Backa eller rör dig lugnt från din hund, utan kommandon. Ha is i magen och belöna BARA när din hund rör sig mot dig. Rör då och då din arm utan att du säger "varsågod", för att på det viset lära hunden vilken signal som innebär belöning. Risken är annars stor att så snart du viftar med din arm kommer hunden att släppa föremålet.
Genom att förlänga tiden för "varsågod" shejpar du på det här viset fram apporteringen. Först när din hund kan följa dig vid sidan och du kan berömma och klappa honom/henne innan du säger "varsågod", är det dags att sätta fram handen och säga "loss".
Träna på asfalt eller på annan slät yta så att din hund omedelbart hittar godbiten. Det är inte sök vi ska lära honom/henne. :-)

Börja träningen med föremål som inte är så laddade för dig och hunden. Tänk på kriteriet och var noga med belöningssignalen "varsågod" så att inte ett felaktigt "bra" slinker ur din mun. För du vill väl inte att din hund släpper apporten när du berömmer honom/henne?

måndag 18 juli 2011

Att vila tillsammans stärker banden





Att vila tillsammans stärker banden

Under min utbildning hos Anders Hallgren klagade jag över alla hundpromenader jag fick gå. Anders svarade att om jag satte mig på en stubbe och var tyst, skulle jag få lära mig mycket om vad som rör sig i en hunds huvud. Då förstod jag aldrig vad han menade. Varför måste jag fortsätta att gå så många hundpromenader istället för att göra viktigare saker?
Att ständigt vara i rörelse, utan att då och då sätta sig ner och vila, skapar lätt en ovana: en hund som alltid strävar framåt. I förlängningen ger det en hund som agerar allt mer självständigt. Därför är det viktigt att du och hunden i olika situationer och miljöer tränar på att vara lugna. Att gå i skogen innebär även att kunna vila tillsammans en stund, att inte alltid vara i rörelse. Framför allt med en ung hund är det viktigt att gå flera men korta promenader och att varva indianövningar (se kapitlet ”Vem följer vem? Om kontakt- och följsamhetsträning”) med mental aktivering och stunder av vila och närhet. Signalen för lugn och stillhet är helt enkelt att du själv med ditt kroppsspråk och din sinnesstämning visar att ni ska ta det lugnt en stund. 

fredag 15 juli 2011

Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske....












 Jag promenerade förbi klubben idag och gjorde en liten avstickare in på appellplanen för ett framåtsändande, skall och stegklättring.

Av någon anledning har jag "glömt" att träna stegen, vilket resulterat i att Zakk de få gånger jag försökt tyckt att jag kan gå på själv. Däremot har han med lätthet klättrat över den lilla träningsstegen.
Efter framåtsändandet, som gick bra, gick jag fram till stegen och bad Zakk klättra - utan föregående halt.
- Är du verkligen säker att det här är en bra idé, säger Zakk efter fem pinnar och hoppar ner. Jadå, svarar jag med blicken framåt och mod i barm. - Vi gör det en gång till! Då klättrar den lille jycken upp, kanske väl fort till en början och går stadigt över alla pinnar förutom de fem sista.
Seså, nu var det klart!! Nu ska vi bara börja finputsa de sista fem pinnarna. :-)
 Jag har litat på att Zakks inneboende styrka ska göra att han själv ser utmaningen med att gå över stegen, utan att jag ska behöva träna honom steg för steg. Jag upplever att det ofta riskerar att skapa negativa associationer till stegen. "Det här klarar du lätt", har varit min paroll de få gånger jag provat. Hoppar Zakk ner så hoppar han, vilket han gjort efter ett par pinnar på vägen upp. Däremot har Zakk sprungit alla agilityhinder utan tvekan.

Vi avslutade vårt tiominuterspass med ljudgivning med en extern belöning utkastad fem meter framför honom. Jag la till lite störningar under tiden Zakk skällde. "Tomat", "solsken" och andra nonsensord som han gick på till en början och tystnade. Nytt skallkommando och när Zakk inte avbröt skallgivningen trots mitt "kackel" så fick han sitt efterlängtade "varsågod" och kunde rusa iväg till den älskade bollen.
Gull och gos sittande på appellplanen blev avslutning på ett kort och bra träningspass.

Trevlig helg!

tisdag 12 juli 2011

Oj då!















Jag blev så inspirerad av att två jaktlabbar och en tollare kvalificerade sig till VM i lydnad att jag på stående fot bestämt mig att starta Zakk i lydnad. Niina Svartberg tog dessutom silver, fantastiskt bra gjort med den blott treårige Skoj.
Sedan Niina tog silver har jag kört tre träningspass med Zakk. Ikväll tränade jag Zakk att ställa sig från liggande position och ställa sig upp från sittande position. Jag har bestämt att hans bakben ska vara stilla. De här passen har jag medvetet använt mig av en bakomliggande belöning.

Stadga
Sedan tränade jag stadga i "stå" med en boll framför honom och störde honom genom att jag berömde och tog i honom. Kriteriet för belöning/boll var att han inte flyttade sig.

Rutan
När det gäller "rutan" har Zakk en fördel av att han sedan tidigare kan springa rakt fram på kommandot "ut". Jag tränar max två gånger på samma plats innan jag flyttar rutan, allt för att han ska lära sig titta efter rutan och inte följa "stigen" han sprungit på tidigare. De här gångerna har jag kastat en boll över Zakks huvud när han varit i höjd med de första två konerna. Kriteriet har varit att han galopperar med huvudet framåt och inte mot mig.men som sagt, det kan han sedan tidigare. Skillnaden nu är att det står en ruta på linjen :-).

Apportering med dirigering
Apportering med dirigering tränar jag in med matskålar vilket jag brukar göra. Det viktiga är att skålarna står nära honom och att han vänder åt rätt håll när jag sätter upp respektive höger/vänster hand. Ikväll stod mittenskålen precis bakom honom som störning och på mitt vänstertecken vände han upp alltför tvärt men insåg snopet att där vankades ingen godbit. Tillbaka på ruta 1 för nytt dirigeringstecken! :-) Den här gången gick Zakk direkt till vänster.
Det här momentet har så många likheter med jaktträningen att jag redan imorgon kommer att öka avstånden mellan Zakk och skålarna. Varje gång han ätit upp en godis ur en skål, ropar jag "bus". På det viset lär Zakk sig snabba återgångar till mig.

Ingångar med stå, sitt och lägg
När jag lär in stå, sitt och lägg vid vänster sida utgår jag alltid från att hunden gör en ingång. Det kan se olika ut. Ibland går jag och kallar in Zakk, omedelbart han söker rätt position invid min sida kommenderar jag något av de tre positionerna. Jag gör det mycket sällan framifrån men däremot från sidan alternativt att Zakk springer ikapp mig bakifrån.
Jag tränar springandes och gåendes och jag undviker ett regelrätt fotgående innan Zakk utför positionsförändringarna i samtliga gångarter. Mina, liksom hans egna.

söndag 10 juli 2011

Inlärning av skall

Efter en dags kursande är det skönt med ett bad, tycker Zakk

Nä, ingen MH utan bara en vanlig regnskur.


















torsdag 7 juli 2011

Lata dagar


















Rösten börja så sakteliga återgå till det normala, förutom sporadiska hostattacker. Eftersom jag inte är sjuk frånsett mitt eget ålagda talförbud, kvistade jag och Zakk iväg till Saltsjöbaden för sol och bad på klipporna.
Vi vandrade ut på klipporna där jag letade efter ett ställe där vi ostört kunde leva hundliv - vilket innebär för en labrador att simma, skaka sig på mig, simma, skaka sig på mig........:-)

tisdag 5 juli 2011



En del kursdeltagare skriver så oerhört inspirerat om kurser de gått att jag föredrar att länka till Mias blogg så ni själva får läsa om helgens koncentration- och fotgåendekurs.Under kommentarer, på Mias blogg, kan ni klicka på Elins som också deltog i kursen  och läsa vidare vad hon har skrivit.
Det finns säkert några frågetecken men ställ då en fråga så svarar jag. Social belöning > stegförflyttning kanske kan vara en sådan. :-)

lördag 2 juli 2011

Koncentrationskurs















Att vakna med halsont är något av en mardröm. Foten ja- men inte rösten!!!! Ja,ja,ja..... dagen har fungerat bra, trots min Janis Joplinstämma.
Vi har arbetat med olika belöningar, belöningssignaler och kedjat olika belöningar med varandra.
Carina har hållit valp- och unghundskurs i den andra lokalen med sex glada valpar.


Eva Bodfäldt Education
Elektravägen 31
126 30 Hägersten
Tel 08 - 571 447 00
info@evabodfaldt.com