Nu har jag varit seende av egen kraft i drygt 24 timmar. För den som aldrig haft ett synfel, aldrig heller upplevt hur det är att i blindo famla sig fram till badrummet om morgnarna, är det troligen svårt att förstå vidden av min operation.
Men alla ni som själva har eller haft haft ett gravt synfel vet precis vad jag menar.

 Jag ser som en mullvad! Länge har jag övervägt om jag ska laserbehandla mina ögon så att jag slipper gå vilse från sovrummet till badrummet.
Imorgon är dagen D, förutsatt att Ögonlasern får in ett återbud. I annat fall måste jag vänta till juli. Passande nog är det Ledarhundens dag idag.

Calle döpte blixtsnabbrt om Jürgens springer spaniel Windie till "bratten". Men det gick faktiskt bra för Calle och mig att åka i baksätet :-). Klart att "Bratten" skulle sitta fram.

Nedresan till Schweiz tog fyra dagar med ett dygns avkoppling i  >> Lahnstein

På torsdag morgon bär det av till Schweiz. Jürgen, Calle, jag , en springer spanielfröken och en schäferkille lastar in oss i Jürgens husbil för vidare destination: Genévesjön. Möjligheterna att blogga om vår vistelse är antagligen väldigt begränsade. Jag ska försöka hinna med att skriva dagbok så att jag senare kan skriva en artikel, "back home".

>>>REDOG

En mindre lyckad tävling startar oftast redan med att hunden tappar koncentrationen i samband med inropningen på planen. I den stund vi sätter foten på appellplanen är den tidigare koncentrationen hos hunden som bortblåst.

> Trevlig helg!