2008 kommer för min del att bli de stora förändringarnas år. Igår var det återigen dags då Trix tolv år fick somna in på Nacka Djurklinik. Till skillnad från Kuling, så var besöket inte lika traumatiskt. Trix var gammal, hörde väldigt dåligt och hade fått åldersstarr. Hon gick sedan en tid bakom mig på promenaderna, en effekt av att hon börjat få problem med sina bakben.

Flertalet av er som köpt Kontakkontraktet har jag aldrig haft förmånen att träffa. En omöjlighet då boken sålt i nästan 25000 exemplar enbart i Sverige. Därför är det så fantastiskt roligt att då och då få ett brev från er läsare som berättar att Kontaktkontraktet skapat en förändring i relationen till hunden. Tack Alice för ditt brev, och tack till alla er andra som skickar små historier och andra klokheter.

Så....varför i all sin dar åker jag iväg till Dalarna och Borlänge för att leka hönslekar? Därför att jag vill vässa och repetera mina kunskaper i vad jag ska belöna (kriterium), när jag ska belöna (timing) och hur ofta (och var) jag ska belöna (förstärkningsfrekvens). "it´s simple but not easy" som Bob Bailey brukar säga.

Jag trodde att jag skulle vara ringrostig efter nästan två års uppehåll men det tog trettio sekunder, sedan var det fullt ös på klicker, kopp och höna.

Petra har som jag berättat tidigare slutat på kontoret. Tråkigt som sjutton men istället har Agneta Lundström med sina boxer damer Dixie och Maja övertagit administrationen. Förutom att Agneta härskar över alla papper och annat så är hon en sjuhejare på att baka. Varsågoda!

Jag fick ett mail från Cissi och Owen. Ett brev där vi nog alla kan känna igen oss i vardagen eller under tävlingsträning. Ibland behövs bara en liten väckarklocka....

"Tyck om mig för min egen skull!" Vilket nonsens! Själv är jag numera upphöjd till märgbensstatus.

Jag följde med Anne Nerell på retrieverträning i måndags. 1988 köpte jag min golden Friendship Lucky Kipling från Anne. En fantastisk hund som jag tävlade sm i lydnad med ett par gånger.

...också var tjejerna i Kålltorp i farten igen. Nu är det jag som får gå kurs för dem. Fantasin när det gäller störningsträning har inga gränser "ler". Kolla in själva och läs Saras brev till mig.

Dagarna sticker iväg i en rasande fart. Idag var det näst sista dagen på bruks och lydnadslydnaden. Hundarna arbetar strålande, kanske för att de "tvingas" tänka och fokusera på momenten. Principen är att utsätta hundarna på gränsen och ibland över deras förmåga.

Ursäkta, jag missade att blogga igår kväll. Jag fick väl antagligen solsting igår efter en hel dag på Gröna Banan och träning med mattar och hundar. Jag känner alla sedan tidigare vilket är både kul och avslappnat. Suzanne skojade och sa att jag borde vara trött på att se henne och Fifi sommar efter sommar. Det kan jag med hetta dementera.

Uppträd på samma sätt i koppel som när du tränar din hund att gå lös – smit! Släpp kopplet och försvinn i en annan riktning. Träna till en början i lugna miljöer och situationer. Sedan kan du släppa kopplet även i andra situationer. Utveckla indianövningen, träna i olika miljöer.